Ibland går inte nått som man vill. Man kanske har kämpat så mycket man bara kan förmå sig själv att göra. Man kanske har haft så mycket ångest över dessa tillfällen som helst. Man har alldeles säkert gjort allt i sin makt för att det ska gå bra. Men just denna dag faller allt samman. Allt det där man lovat och kämpat för, betyder helt plötsligt ingenting. Inte ett jävla piss. För där står du redo att falla samman och brista i gråt. Du faller ihop. Man får inte sluta kämpa, det gäller bara att hitta det man ska bekämpa och finna motivation till detta. Det handlar om att ge och ta. I denna stund tar musiken glädje ur mig och ger mig ångest. I fredags gav den mig total lycka, var finns den nu?. Tack för hjälpen du vet inte hur mycket det betyder för mig, du vet vem du är.


fucked up inlägg och jag typ överdriver? skitsamma jag ger mig ändå inte så lätt ;)