.
Jag önskar att jag kunde ha en sån där djup blogg. En sån där som man läser och tänker " den här människan har mycket bakom pannbenet" eller kanske "Oj, det där kunde jag inte ens kunnat drömma om, ack så abstrakt" jag vet inte. men det skulle vara kul. En tanke slog mig när jag cruisade nya facebook. Jag kom in på min gamla bästaväns facebook. Jag har länge undrat varför vi gled isär. Jag vet varför. Hon gjorde mig ledsen, eller nej. Inte hon som person, utan hennes lycka gjorde mig otillräcklig. Som en katt som aldrig fångar den livliga fisken, men när man kollar åt sidan så hoppar ens bästaväns fisk in i hennes mun gång på gång och vill bli äten av just henne. De är lyckliga. Panik. Min fisk är fri, jag tror inte jag kommer att fånga den. någonsin
Kommentarer
Trackback
